New Document
Jan Sandström


Min blogg
eller stället där jag skriver vad jag känner och tycker.


och en helt annan sida av mig.


Jan Sandström
Ett hyfsat kort av mig taget på Ingers fest.

Jag fick diagnosen diabetes typ-2, alltså det som kallas åldersdiabetes.
Det finns piller att äta men man kan även komma tillrätta med problemet genom kost och motion vilket jag till att börja med tänkt göra.
Och än så länge har det fungerat ganska fint.
Jag sa ju redan i fjol vinter att jag skulle ta tag i övervikten och att vi skulle kunna ta promenader och cykla jag och Inger.
Nu fanns ingen återvändo utan har doktorns order om jag ska komma undan medicinering men oavsett vad jag gör måste jag röra på mig och framtiden får utvisa om jag slipper medicinering eller inte, fast som siffrorna ser ut nu går det fint.

Det går skapligt och sakta framåt, eller nedåt men jag har ingen direkt brådska utan ser det på sikt så kanske det håller i sig med mina kropsvärden, blodsockret och vikten.

Motionen består att jag promenerar antingen ensam med ljudboken eller så följer Inger med ut och går några km.
Peppar peppar, än så länge håller mina knän ihop och för några år sedan skulle jag aldrig ha trott att de skulle hålla ihop som de gör.
Mitt högra knä är nog den svagaste punkten och av och till så har jag besvärande värk i det och då blir promenaderna lidande, då kan det bli kortare turer som jag linkar fram på.
Träningscykeln har jag inte använt så mycket som jag trodde att jag skulle göra utan det har blivit några gånger då vädret varit allt för jäkligt, men oftast har jag klätt på mig och gått ut i regn, rusk och snö.
Men det kommer säkert fler dagar med oväder eller då jag "bara" inte har lust/ork att gå ut.
Min vanliga cykel har jag inte heller använt så många gånger, det är bara så mycket skönare och enklare att promenera ned på stan.


Reumatismen håller sig konstant men jag har vissa besvär med värk men viktnedgången har säkert underlättat för mig.



Idag är det den 28/1 -17 och diagrammen ser ut så här.
Nu har jag delat upp diagrmet så att det visar ett kvartal i taget men jag funderar på månadsvis, fast då blir det så många diagram.
Kanske får göra det då Inger tyckte det.


Kvartal 4 ser ut så här men jag fick gå in och sänka lägsta värdet på skalan då jag på min födelsedag fick ett nytt bottenrekord på 5,0 mmol.



Och linjediagram från början till januari.


Nedgången avstannar av och till men så försvinner ett eller ett par kilo för att plana ut igen.


eller om man föredear ett linjediagram så blir det så här, men utan etiketter på varje värde för då blev det så rörigt.

Jag vet inte varför nollvärdet visar, så hade jag inte tidigare och inte i alla diagram, det blev när det blev 2017.
Vet inte hur jag får bort och har försökt det mesta men vet du hur så här av dig.


Och jag för journal över det jag stoppar i mig men nu mätar jag bara blodsockret på morgonen.


Liksom att siffrorna förs in i en annan tabell månadsvis.

Allt redovisas i min blogg och på Facebook.
Tabellen och diagramen har jag gjort i kalkylprogrammet Excel.

Jag dras ju även med min reumatism som bara blir värre för vart år som går, fingrarna är nog det som är värst då jag hela mitt tidigare liv arbetat med händerna och pysslat med det mesta.
Datorn tar nu en stor del av min tid men inte som barnen med datorspel, på sin höjd en patiens då och då på den bärbara där skrivplattan med pennan är ett underbart hjälpmedel.
Min tinnitus är också mer besvärande, kanske p.g.av allt ätande av värktabletterna så då är ljudböckerna bra att ha på kvällarna men ibland hjälper inte ens det utan sömnen blir lidande.
Då är det lugnande att veta att man inte behöver stiga upp 6 på morgonen för att gå till jobbet. Fast vid månadsskiftet märks det att man har det som man har det.
Men det är bara att göra det bästa av det hela, det kan ju bara bli sämre och dit är det så sakteliga på väg känns det som, när det gäller hälsan alltså.


Jan Sandström
Sitter med slutplanering på Ingers fest.





Jans katt Pelle
Min katt Pelle som vi hade då jag var liten, jag köpte han av Westbergs (föräldrarna till br. Westbergs bil) i Västernäs Trehörningen för 25 öre, hade dock bara 10 öre på mig men lovade betala resten senare, vilket jag också gjorde.
Egentligen tror jag han va lite för liten då vi köpte han men det gick det också, i unga år fick han dock kattpest och blev förlamad på hela bakkroppen men mamma fick sulfa av en väninna som hade det till sina småbarn och Pelle blev frisk.
På köpet en väldigt tillgiven kisse mot oss i familjen.
Pelle var en utpräglad utekatt som var ute en vecka i sträck, kom hem och fick bada av sig "skiten" samt äta upp sig, för att sedan ut igen.
Hur många avkommor han alstrade vet väl ingen men jag kan tänka mig att det blev en hel del på de 7 år han var hos oss.
Pelle gillade tunnpannkaka men med hjortronsylt och då han åt den tog han bitarna med klorna och lyfte in biten i munnen.




Som det känns ibland för en familjefar.
Jan Sandström